Sunday, March 11, 2007

Like taking the bus...

I remember a time when going to the airport to catch a plane somewhere was a huge adventure. I loved airports (and train stations for that matter), and always went extra early to spend time and feel the atmosphere. There was a special flutter in my tummy when entering the plane, full of anticipation of what might come.

Now, it's like taking the bus. On a very long bus ride. The first few years here I flew back and forth between California and Stockholm every six-seven weeks (getting a lot of frequent flier miles and a gold status).

I know how to transit at O'Hare in my sleep. Not kidding.

When I'm sitting at the F65 gate at Arlanda Airport to catch the 10.15 am, SAS 945 to Chicago, I envy those who excitedly are going somewhere, a vacation, an adventure.

I'm just going home.

And it's a long trip that I want to be over fast.

(And as a parenthesis ... this e-ticket thing has just complicated travel for me - since e-tickets became standard, I always have a hard time to check myself all the way through my destination, always having to get to the check- in counter again in Chicago (no matter if I'm going to or from the US), it's something with incompatible systems within the Star Alliance. You would have thought going digital would ease things. Apparently not. )

6 comments:

Annika said...

Jodu! Nog är det sant det du skriver alltid. DET är som att sitta på en buss och skumpa. Finge jag välja skulle jag ta tåg till Sverige, skönare och mysigare på alla sätt.

Känner precis som du när jag åker tillbaks till US fr Sve och ser alla passagerare som ska iväg hit på semester--lyllo dom!!! Som du säger ska vi ju bara "hem".

Margoth said...

Jag har bott i California i 35 ar+
och da jag aker till Sverige, sa gor jag just det, aker till Sverige.
Jag har gjort den dar langa resan upp till Norrland over 60 ggr och dra vad den ar jobbig..

Da jag aker tillbaka hit, sa aker jag hem.

Anne-Marie said...

Håller med dig om att det blir en vana så småningom. Fortfarande känns resan lång. Jag har också bytt plan flera gånger i Chicago och det gäller att ha gott om tid eftesom det är en så jättestor flygplats.
Jag vet att du hjälpt Annika med dator-frågor så kanske du kunde hjälpa mig med: Om jag går in på din blogg eller andra som har Blogger så har de ett B (favicon antar jag att det kallas) framför URL-adressen. Fick du göra något för att få denna favicon eller bara dök den upp? Min blogg har inte någon sådan favicon ännu.

JaCal said...

Annika - jo, tåg är mysigt - man kan gå omkring. Jag har åkt tåg runt i USA - mysigt! Skulle vara kul att åka båt någon gång - bara för att göra en "utvandrare" på riktigt. ;-)

Margoth - resor är dryga när de bar är "frakt" - man sitter och räknar minutrar...

Anne-Marie - jag är en fena på att byta plan i Chicago - kan alla knep, kortvägar - men ja, den är gigantisk! Och jo, du har en favicon - det är bara din browser som inte laddar den korrekt (jag ser ditt B!). Prova att tömma cache minnet i din browser och se om den dyker upp.

Miranda said...

Wow! Every six or seven weeks!
Was that to keep stocking up on Swedish food?

JaCal said...

Hi Miranda! See - that was easy! ;-)

No, I was working, part distance and part in the office... lot's of flying....