Wednesday, September 30, 2009

Birthday celebration


6 years ago today I became a mom. I remember how one of my worst fears was not being able to communicate during labor - not remembering English but only Swedish and no one would understand me. I had prepped the Husband, forcing him to read books and watching "Birth Story" on Discovery Channel to get the vocabulary right in case he had to be my advocate when I had totally forgotten English. In the end I had a c-section since my baby girl had decided to stay upside down, listening to my heart beat instead of being head down. And I didn't forget how to speak English, I did just fine. We brought home a perfect little baby girl - with very straight legs.

And that was six years ago. Now she is a 1st grader and I'm sitting here writing sentimental stuff on how fast time flies and how I still can recall that car trip to the hospital that beautiful warm September morning...

Today we got up early and woke up the Daughter with cake with candles, birthday balloon, the Swedish birthday song and gifts to open in bed. The Swedish way. And the Daughter who promised me she would be awake all night and never would be able to sleep - was sound asleep when we opened her door. And no, we haven't hung a Swedish flag in the window.

4 comments:

Saltistjejen said...

Å jag blir själv lite rörd ovh tårögd av ditt inlägg. Så mycket minnen och känslor kommer tillbaks från det att vi fick E.
Haha jag var också orolig för att inte förstå eller göra mig förstådd. Jag var även orolig för att de skulle smacka på alldeles för höga doser pain killers eftersom en f d kollega hade den upplevelsenn från sin förlossning. inte bra eftersom det slutade med att hennes puls dippade rejält och de fick göra en massa saker för att "få igång henne" igen. Hu!
Men även jag fick kejsarsnitt så det blev ju inte så mycket av det där med förlossningsarbetet etc. Å andra sidan påbörjades ju förlossningen för in del så snittet blev ju lite "akut" nästan.... Men det gick ju vägen.
Stor kram och grattis till din Stora dotter!!

Annika said...

Ja, jag kan ju inte säga annat än jag helt kan relatera till ditt inlägg...
Man glömmer det ALDRIG!!
Jag var inte rädd alls för att börja vråla på svenska, hahaha! Det kanske jag borde ha varit?
Men det gick ju bra,fniss...
För mig blev det också K-snitt eftersom K aldrig fixerades i bäckenet.
No big deal.
Hoppas att ni har en urmysig fdlsedag! Visst är det konstigt hur fort tiden går?
KRAMAR!!
Annika

Anna, Fair and True said...

Grattis till tjejen!

JaCal said...

Saltistjejen - jag hade verkligen ingen erfarenhet alls - kände ingen som hade barn eller hade varit gravid - så det var helt okänt territorium. Jag fick helt klart för mycket lugnande - och inför sonens födelse var jag väldigt förberedd och visste precis hur jag ville ha det (i den mån man kan planera - man vet ju aldrig hur det blir). Tack för grattis - det känns som det är en speciell dag för oss båda!

Annika - jag hade nog inga betänkligheter om vrålandet - mest om någon skulle fatta var jag yrade om... Men det gick ju galant - helt på engelska. Vi hade en superhärlig dag - dottern var nöjd och glad! Nu är det bara kalaset kvar... pust...

Anna - tack tack!