Monday, December 01, 2008

I love you

I come from a family where we don't really run around saying "I love you" very often. It's not that we don't mean it - we just don't really say it that much. I have never really thought about it that much. I would say the Husband's family is about the same. Neither me or my Husband end phone calls with casually saying "I love you" - and I think we're both fine with that. It's not that we don't do - we just don't say it all the time.

It's therefor kind of surprising to hear our Daughter, full of emotional feelings, state "I love you, mom" or "I love you so much, dad" all the time.

Now - personally I think there is a bit of a difference between the Swedish "jag älskar dig" and the English "I love you" even though the translation is exact. Somehow it seems easier to say "I love you" than "Jag älskar dig". "Jag älskar dig" feels somehow... bigger?? Or is it just me, the cold, reserved Swede?

And maybe the Daughter, being the bilingual little girls that she is, has a much easier relationship to the words than her parents have. I don't mind it at all - but it's kind of surprising to learn how to express deep and inner feelings better and more verbally by a 5-year old.

21 comments:

Cissi said...

Jag vet precis vad du menar!! Jag tycker också I love you är "lättare" än Jag älskar dig. Vår familj var likadan men jag säger ofta till barnen att jag älskar dem. För inte så länge sen gick min bästa kompis och hennes familj igenom en svår tid och jag skickade blommor till dem och ville egentligen skriva Jag älskar er på kortet men "vågade" inte för det kändes så stort. Istället blev det I love you, vilket iofs passade bra eftersom hennes man har engelska som modersmål men ändå. Konstigt att jag inte kan säga jag älskar dig till min bästa vän för det gör jag ju verkligen.

JaCal said...

Cissi - visst är det konstigt egentligen - vad är det som gör att det känns så "stort"? Precis som du nästan vågar man ju inte. Eller är det lika stort på engelska egentligen men eftersom det inte är vårt språk så blir det "lättare"? Uppenbarligen har dottern inga som helst problem (jag undrar hur jag var jag när jag var liten - om det är mer naturligt att uttrycka sig så som barn men att man sen blir mer "vuxen"??) att älska oss vilt... och det ska man väl vara glad för tills de blir 13... ;-)

Saltistjejen said...

Jag tror det hänger mycket på kulturella skillnader också. Här i USA använder folk mycket oftare "större ord och uttryck" än vad vi gör i Sverige rent traditionellt. Här är allt alltid fabolous, marvellous, awesome, fantastic och så vidare. Man är ju till och med "hon" (honey...) med tjejn i kassan i mataffären så då är det ju inte konstigt att man svänger sig lättare med uttryck som I love you än vad man gör med svenskans motsvarighet.
Jag säger dock ofta att jag älskar min man. Och jag säger nog hyfsat ofta till de i min närhet som står mig nära att de betyder mycket för mig etc. Men visst, det är nog till viss del en personlighetsläggning också. Däremot känner jag att om man säger det ALLT för ofta så går det liksom "inflation" i uttrycken och de betyder inte lika mycket längre. Så det försöker jag verkligen undvika. Så att avsluta alla telefonsamtal med "jag älskar dig" skulle kännas jättedumt. För då skulle ju detta uttryck egentligen till slut bara "betyda" hejdå. Jag säger dock oftast "puss" till maken när jag pratat med honom i telefon. Och detta skulle jag nog nästan kunna likna vid engelskans I love you fras som sägs allt som oftast i telefon eller liknande.
jaja, huvudsaken är att man förstår att man är älskad och att man även visar detta. på vilket sätt spelar ju sedan egentligen mindre roll.
Kram!

Jonas said...

Jag kommer ihåg den här konversationen på Lost in Sweden. Jag är inne på din linje, "jag älskar dig" känns större på nåt vis. Saltistjejens kommentar om inflation kan kanske vara en rimlig förklaring?

JaCal said...

Saltistjejen - ja, där är du nog i spåret på något - det är sant att orden är större. Och jag är nog som du... det får inte gå inflation... och precis - det måste BETYDA något och man måste visa i handling, i beröring och respekt etc. Men med en emotionell dotter har jag fått öva mig på att vara mer verbal - haha! Vi säger också "puss" och jo, det kan nog vara motsvarande "I love you" snabbt i telefonen.

JaCal said...

Jonas - vilken intressant diskussion! (så spännande att läsa om amerikanska aliens i Sverige hi hi). Ja, kanske är det inflationen... eller att vi är lite mindre "stora i orden" generellt... Fast jag har ifs gifta vänner som glatt avslutar samtalen till varandra med "Jag älskar dig" - men de är få...

Anonymous said...

your little girl is growing up in America baby...!!!!!!!...more american than swedish...

Isle Dance said...

That's my family situation, too, only I was the little girl. Say it. It will get easier. And your children will love you for it. Especially later. The rewards will be endless. I promise you.

Ally said...

Friends of mine from France used to say the same thing. They thought that "I love you" didn't have that deep of a meaning because people said it so often and also because also talk about loving cars, music, bands, etc. instead of just "liking them a lot".

One thing to remember, is you don't end a phone call with "I love you" it's "love you." There is a difference bigger than just the first person pronoun. It is definitely more casual. But the "I" makes all the difference.

I know in French and Polish you end conversations with "kisses" or the equivalent "puss". I can no more do that then answer the phone with my first name. :-)

I don't think I say "I love you" to anyone else but my kids and husband.

Peter J said...

Just to add my 2 cents to the conversation.... besides agreeing with most of the things said, I would also like to say that "I love you" flows much better than "Jag älskar dig". That and the combination of being used less frequently in Swedish makes me very reluctant to use the phrase. I'd rather say it in English, or in Polish actually which is my first language and also has a good "flow" to their "I love you".

That makes the formula, in my opinion anyway:
Frequency of use x Ease of pronouncing phrase = Comfort of using phrase.

JaCal said...

Anonymous - well, that might well be, but if that makes it easier for her to say "I love you" so be it! ;-)

Isle Dance - well, I never really thought much about it - love was shown in other ways than words. So it's not that I miss it - it's rather nice and surprising to learn to use word expressions by your Daughter! ;-)

Ally - well, we do say we "älskar" things in Swedish (and other languages too) so that can't be the whole explanation. Mabye it's more like Peter says below that it just feels easier to say. I envy the English for having an easier expression - I would love for it to be "easier" to say "Jag älskar dig". Haha - well, we say "puss" after a conversation - and I will never be able to give up answering the phone with my name. ;-)

Peter - it sure is true - it feels so much easier to say. Lucky you who can say it in English to your wife without it sounding a bit pompous like if I would use the words "I love you" in English - and have Polish! You kids will be the most fluent in saying I love you in all the right ways!

I like your formula!

Anonymous said...

I think that when it comes to bilingual homes, saying " I love you" in your native language, or te language which you have a greater command of means so much more. My native language is English, and we speak English at home most of the time, so when we say "I love you" we mean exactly that - but in the culturally Swedish sense, not the "American" more casual way (is what I've understood it to be). So yeah, culture does have much to do with how a phrase is to be interpreted.

I remember I had a Swedish guy-friend who told me he loved me every now and then as well, but the fact that he usually spoke Swedish, but would consistently say "I love you" in English, well that just made it sound a little less meaningful, because the language, the meaningfulness, wasn't "his".

To sum up this rambling - the meaning one would invest in the phrase, I believe, is contingent on culture & native language.

Cassandra Doyle said...
This comment has been removed by the author.
Cassandra Doyle said...

I agree with Anonymous - As an Australian who lived in Sweden with a Swede - I felt as though saying 'Jag älskar dig' was fun. It made me smile - saying it didn't necessarily conjure strong heartfelt emotion - which is generally the case when I say 'I love you'.

To me it always feels the same as when you swear in another language - it doesn't have the same impact on the non-native....

JaCal said...

Anonymous - yes, that is probably true. But for my Daughter - who is bilingual - she doesn't have the sense of "another language" - and she states "I love you" or "Jag älskar dig" pretty freely - and meaning "love" in the more "strict" sense. I'm happy about this and it makes me learn how to say "Jag älskar dig" in Swedish more frequently. And actually, I can really only say that it feels easier to say "I love you" in English since I rarely do that too... but then maybe I could "hide" behind it not being my native lanugage... who knows. I also like Ingrid comments (on the Reagan post) about it being a question of generations - children of today might have easier to say these things than our parents - and maybe us (at least me!). Now I'm going to stop my rambling - really interesting topic - thank you so much for commenting!

Cassandra - haha - that's another interesting aspect. I find it very, very hard to swear in English... Well, I'm glad that my Daughter is bilingual so I then know that she means what she says in either language!

Petra H said...

Visst är det så, mina föräldrar säger bara att de älskar mig om det är något speciellt... Samma för O, det är inget man säger varje dag i Spanien heller. Men jag säger nog "I love you" till O några ggr i veckan, men absolut inte som avslutning på telefonsamtal (förutom när vi inte är i samma land...).
På tal om det så hade jag en mycket intressant diskussion angående "jag älskar dig" med en belgare och en holländare för nga år sedan - nu kommer jag så klart inte ihåg vad det heter på nederländska men tror att det är "ik hou van je" som betyder jag älskar dig. MEN, enligt belgaren (flamländare) säger man ALDRIG det i Belgien!! Både holländaren och jag undrade vad man säger istället - belgaren påstod att det är bara ett uttryck man ser på tv / film medan en pojkvän / förälder etc aldrig skulle säga det utan säger typ "jag tycker om att vara med dig". Konstigt, eller hur!?
Jag tycker förresten att det är mycket lättare att svära på engelska än på svenska men O svär helst på spanska ;-)

JaCal said...

Petra - vad intressant! Ett folk som är ÄNNU mer reserverat än svenskarna! ;-) Dottern började säga "I love you" (på engelska) redan innan hon kunde tala rent (lät som "howwadaa" typ). Själv kan jag bara svära på svenska... blir mest full i skratt om jag försöker på engelska... ;-)

Anna, Fair and True said...

Jag håller nog med Saltis där uppe i kommentarerna. Själv säger jag bara "älskar dig" till sambon, inte varje dag men nästan. Dock ej till mina föräldrar, vi har aldrig gjort det. Men jag har många kompisar med barn där barnen säger det ofta "jag älskar dig, mamma". Och det i familjer där de inte heller säger det så ofta eller alls. Så det kanske är ett generationsskifte eller något som barn säger mer?

Jag hade en amerikansk pojkvän tidigare och han menade att man sa "I love you" innan man sa "I'm in love with you" till sin tjej/kille. Verkade skumt tyckte jag!

JaCal said...

Anna - ja, det kanske är det! Och ett bra sådant tror jag. Ja, det tycks vara stor skillnad på "I love you" och "I'm in love with you" och där känner jag att jag inte har tillräckligt "djup" än för att ha känsla för den exakta skillnaden.

Åsk Dabitch said...

Bilingual swedish/american reporting for duty. I said "I love you" all the time with ease, to my mom, my cat, my brother, my best friend, my pre-school teacher, my favorite doll and so on. Because you can "love the zoo" and "I love cats" "I love the color red" and "I love M&M's" and so on. In Swedish you seldom love anything but your spouse or your parents. That's the difference. In the way the language is used "Jag älskar dig" is bigger as you've noticed, we simply don't throw älskar around quite like that. In swedish we like candy, our best friends, our favorite doll, our brother and love mom. This might seem a little reserved, but it's not. Dutch folk say "Ik hou van je" (literally "I care about you" but it does mean "I love you"). Now that's a reserved language. ;)

JaCal said...

Åsa - you're on to something - there is a difference in how you can use the word "love" in comparision to "älska". The interesting thing with my bilingual daughter - who use the word "love" as freely as in English also uses the word "älska" as freely. When I would say "jag gillar" she would say "jag äääälskar". So she is becoming this interesting more outspoken little American with reserved Swedish parents... it's going to be an interesting ride...

Interesting about Dutch - I didn't know!