Tuesday, September 16, 2008

"But we speak Swedish"?

Speaking about my Daughter - the other day when I walked her to school (it was a cooler day, "only" 90F), she told me when we passed the school yard where the older kids had recess, "Mom, in school they all speak English. And everyone here speaks English. But when I'm at grandma's I [in Sweden], she speaks Swedish, and we speak Swedish...?".

It had suddenly come over her, that it's not totally common for everyone else to also speak this tiny, language called Swedish.

I reminded her that Dora, one of her favorite TV characters, speaks Spanish with her mom and family and some of her friends - and speaks English too.

The Daughter thought about this for awhile and said "Ok!", and happily continued skipping to school.

Oh, how I hope she will keep this attitude and she won't come to a stage where she doesn't want to speak Swedish "because nobody else does it".

10 comments:

Saltistjejen said...

Jag tror nog hon kommer vilja fortsätta prata svenska eftersom det är det språk ho öven har gemensamt med famljen i Sverige!
Och så länge du pratar svenska med henne hemma tror jag inte det kommer bli några problem. Jag vet inte hur det är hos er, men här i NYC är det ju så många barn som har föräldrar från andra länder så många är 2-språkiga! Spanska, franska, italienska, tyska, kinesiska, hinud.... ja och så ett par svenskar också då...
Om hon vänner som också pratar andra språk gör det ju inget att det inte är samma andraspråk de pratar. Men exemplet med Dora är ju annars superbra!!! :-)
Kram!

Annika said...

Karolina och jag har just läst dina två senaste inlägg tillsammans. Karolina tyckte att det var så "sött" det din dotter sagt om språken. OCH, Jacal, vi kan lugna dig med att svenskan alltid kommer att pratas. Karolina är så stolt över att kunna svenska. Det är bland det första hon talar om för sina lärare i sina skrivna presentationer som hon nu skriver i middle school, som börjar i klass 7 här.
Och, snart kommer hon säkert att upptäcka fler på skolan som är tvåspråkiga :-) Roligt att hon trivs så bra på KG.

Och på tal om Kiss&Ride vet jag har galet det kan verkar i början, men man vänjer sig. Jag lovar!!!

Desiree said...

Din dotter är klok och gör kloka observationer. Jag tycker du kom med ett väldigt bra svar och exempel som hon verkligen förstår. Duktigt att hon behärskar båda språken och nu också kan skilja på dem.

Anonymous said...

Hej!
Vi bor i Australien och har gjort så i två år.
Vi har också svårt att få barnen prata om skolan på svenska. Det ordförrådet saknas helt på svenska då de aldrig gått i skolan i Sverige.

Att prata svenska inför andra gör vi alltid. Jag vill helst inte tilltala mina barn på engelska då jag känner att barnen helst vill prata så lite svenska som möjligt. Min stora kille säger att han föredrar engelska före svenska och att han måste översätta till svenska i huvudet när han ska prata med oss. Vi hoppas givetvis att denna fas ska passera och det blir lättare för honom med hans modersmål.
Tyvärr upplever vi svenskan som barnen pratar som väldigt engelsk. Engelsk ordföljd och ofta väldigt översatt på ett konstigt sätt.

Jag hoppas verkligen att vi kommer kunna hålla barnen tvåspråkiga helt men jag undrar verkligen hur bra svenskan kommer vara om ett par år.

Vi umgås med en del svenskar men eftersom barnen bara kan leka på engelska så pratar alla barnen engelska så fort de börjar leka.

Nej det är inte helt lätt det här. Vi som i början oroades över att barnen inte lärde sig engelska snabbt nog har fått helt andra orosmål nu två år senare ;-)

Det roliga är dock att barnen älskar att ha ett extra språk. Att kunna fråga mig något som känns privat inför många andra är en bonus jag aldrig tror de kommer tröttna på.
Våra barn lär sig dessutom italienska direkt från Kindergarten så alla kompisar förstår konceptet med ett annorlunda språk och tycker bara att det är coolt att våra kan ett extra språk.

Ha det gott
//Anna från Sydney

Isle Dance said...

YAY!!! But even if she goes through a stage where she doesn't want to speak Swedish with you, you keep speaking to her in Swedish, anyway! I promise you: She will thank you for it, if not sooner, she will thank you later. :o)

JaCal said...

Saltistjejen - ja, vi får väl se. Vet ju att Annika har lyckats lysande - så jag ska lära mig allt jag kan av henne! ;-) Hoppas hon vill lika mycket när hon är en trulig tonåring som nu... ;-) Jodå - det finns inslag av tvåspråkighet - inte i samma omfattning som i New York helt klart.

Annika och Karolina - ni är så otroligt duktiga - båda två! Annika för att du lyckats hålla svenskan i liv så bra - och Karolina för att hon lyckas förvalta den - långt från Sverige. Jag ska skicka Jenny på inspiration till Karolina när hon blir större! ;-)

Desiree - ja, Dora är, faktiskt, bra för väldigt mycket... när man väl slutar storkna av hurtigheten... Men det är mycket problemlösning - och inte minst tvåspråkigheten. Om dottern kan referera om sig själv som "Dora" om hon får frågor - då har vi kommit ett bra steg på väg.

Anna - hej! Ja, tänka sig... de lär sig så fort så jag förstår att du nu har ändrat din oro... Vi har en liten svensk skola här - men faktiskt (peppar peppar) talar det för det mesta svenska - ibland går man in och påminner. Men det blir utmanande när lekspråket och skolspråket är engelska. Men det är bara att träla på - det sitter ju därinne och är lätt att hämta upp. Och ja - det är långsiktigt en sån gåva - men man måste jobba för det. Haha - ja, det är väldigt praktiskt med ett hemligt språk. Speciellt när barnen säger saker som "oj oj titta vilken tjock tant" i kön på apoteket...

IsleDance - oh, we will - I was way too old when I came here to have English as natural as Swedish - so no matter if she likes or not - we're speaking Swedish to her. And I hope she will thank us... after she is through with those teenage years in a few years... ;-)

Mia said...

What a lovely attitude. My son also finds it "cool" when other children speak several languanges.

Anna, Fair and True said...

Jag har inte följt din blogg från början så jag har inte koll på hur länge ni har bott där? Din man är väl också svensk? Tänker att de nog är lättare att behålla hemspråket då än när den ena föräldern än amerikan. Fast Annika verkar ju ha lyckats trots att hennes man är amerikan (för det är han väl?) Föddes barnen i USA eller i Sverige? Är ni i USA på obestämd framtid eller ska ni flytta tillbaka till Sverige i framtiden? Nu blev det många frågor! :)

Som någon sa, det kommer säkert komma en fas när de "hatar" svenskan men i framtiden kommer de att tacka er!

JaCal said...

Mia - great! Let us hope they keep that feeling! ;-)

Anna - vi är båda svenskar - men båda barnen är födda här och vi är här på obestämd framtid (vi har green card och barnen är medborgare). Jo, det kan vara lättare med språket när vi båda är svenska - men när de kommer upp i skolåldern och pratar engelska hela dagarna i skolan, engelska med kompisarna - då gäller det att jobba på med svenskan. Och släpa dem till Sverige varje sommar... Och jag hoppas det kommer vara glada igen i 20års åldern. ;-)

Anonymous said...

Jag vet inte riktigt att jag kan hålle med om att man måste jobba med svenskan mer då de kommer upp i skolåldern. Snarare tvärtom.
Min son som nu går sista året i Middle school har bott 10 år i USA och 4 år i Sverige och han pratar Svenska utan problem. Det trots att vi inte åker hem varje år. Men vi pratar ALLTID svenska med barnen hemma.
Mycket tror jag beror på hur pass bra språksinne barnet har i sig själv. Däremot kan man höra en lätt Amerikansk brytning då han pratar Svenska.
Dottern som har bott 10 år här och 8 år i Sverige har ingen accent alls då hon pratar Amerikanska det trots att hon är född i Sverige och bodde de första 6 åren i Sverige. Själv önskar hon sig en lätt accent. Åtminstone Brittisk accent.:)