Tuesday, April 22, 2008

Swedish stuck in the past

I did a university year in Illinois as an exchange student from Uppsala University in Sweden in the early 90s. All international students were required to stay "on campus" at least the first semester, meaning we lived in dorms where you shared a tiny room with another student. This was a big change for us European students in our early 20s - used to live on our own (I got my own place when I was 18). But we had lots of fun anyway and after the first semester, we all decided to stay on campus.

I shared a room with an American student, but with Swedish heritage. Her mom was Swedish, having left Sweden in the early 60s. The mom had been very consistent in teaching her daughters Swedish, despite living in the middle of Illinois with no other Swedes around.

My roommate was very nice, and we got a long fine and had fun together. However image was very important to her. She wouldn't leave the room without tons of make up and clothes in order (and if I recall, Madonna was her her idol). She wanted to be very cool.

My roommate's mom had done a good job. She really had taught her daughter Swedish and MY roommate was actually fluid. It was only one little thing.... when she opened her mouth and spoke Swedish, this cool, chic girl sounded like.... a little girl from a movie from the 50s... It was hilarious and very cute. She had grown up pre mulitiregional DVDs, online TV on internet and cheep air tickets. The only Swedish she had heard was her mother's, whose Swedish had been preserved since she left Sweden in the early 60s...

I didn't think much about it at the time - having no idea that I would end up living in the US and having kids here myself. Now makes me wonder - what will my kids Swedish sound like in 15 years... or mine for that matter... has my Swedish been preserved in the 90s... and my friends in Sweden will laugh at me when I still use slang words that they stopped using in 1995...

(Picture of an actual room in my old dorm.)

8 comments:

Linda said...

Jag tror inte att jag hade klarat av att flytta så långt hemifrån om det inte vore för internet. Att kunna prata med min familj utan dyra telefonräkningar, titta på svensk TV, lyssna på svensk radio och kunna kolla de senaste nyheterna, debatter och skvaller via nättidningar gör det lite lättare att vara på andra sidan atlanten. Det borde rimligen räcka till att också hålla språket igång.

Fast sen har man ju efterhand som man blir äldre också en förmåga att fastna lite språkligt tror jag. Min pappa använder sig fortfarande av en del slang från när han var yngre....och han har aldrig bott utomlands.

Jag blev lite rädd häromdagen när jag surfade in på Kanal 5's hemsida för att kolla på en svensk serie där och de hade spärrat ett avsnitt för besökare från utlandet dock. Om SVT skulle börja göra det tror jag att jag skulle storgråta. Måste börja fundera på hur man kan lura webbläsaren att man befinner sig i Sverige för säkerhets skull känner jag.

SweFlo said...

Jag kan vara helt clueless ibland när de i Sverige pratar om något. Jag kommer ihåg ibörjan då reality shows började bli stort. Det fanns inte när jag flyttade från Sverige. Men det tog ett tag innan jag fattade vad det där dokusåpa var för något som de pratade om...

Ally said...

My friend went to visit her uncle who had lived in France for the last 30 years and she was cracking up at his very Flower Power 60's Swedish. I have no idea what it was that he said but she said she was trying not to snicker when he talked.

Ulrika said...

Ja du.... Mina kusiner har bott i USA sedan 15 år, de är uppvuxna i Sverige dock tills de var 15 år gamla och de har fortsatt att parata svenska. Men vissa saker skrattar jag åt, och chockeras av. Som att kalla folk för CP och mongo. Wow, det skulle nog ingen komma på tanken att göra idag, det är så politiskt inkorrekt som det bara kan bli. Men då, på 80-talet, var det ganska vanligt. Jag ser det som min uppgift att lära deras barn lite modernare svenska svordomar, föroläpningar och slang.

Petra H said...

Ja, min fars morbror har bott i Schweiz i över 45 år och visst är det roligt att höra honom snacka svenska men egentligen tror jag inte att han talar mer annorlunda än farfar?
Men visst märker jag redan från svenska tidningar (speciellt Annikas hatobjekt nummer 1 - Mama och Family Living) att de använder sig av ord som jag tycker låter helfåniga... Men så kanske inte alla uttrycker sig utan bara de balla mediamänniskorna från Sthlm? ;-)

JaCal said...

Linda - min mamma bodde i Afrika i många år och de första åren kommunicerade vi med brev. Brev!! Fatta... lååångsam kommunikation... ;-) Nu är det så mycket lättare - även om det inte slår IRL kommunikation. Huga - stänga ute från utlandet - vad är det för fasoner!

Sweflo - ja, populärkultur kan vara svårt att hänga med i. INte för man missar så mycket i sak - men det bildas ju uttryck, och kulturella referenser man står utanför.

Ulrika - hihi - ja, det är ju rätt inkorrekt... Det var lite så som min roommate lät. Bra att du lär dem lite "nytt" - haha!

Petra H - ja, man vet ju inte vad som är riktigt representativt... tror vi kommer hålla "liv" i vår svenska lite längre eftersom vi har lättare att få influenser - men visst påverkar det att man inte är i landet helat tiden.

Lullun said...

Oj, det var ett dilemma som jag tänkt på men lyckligt glömt igen. Jag måste verkligen bättra på mig, se mer svensk TV (över nätet, men hjälp, här i landet har vi bara satelitinternet och ett dåligt sådant...) & börja läsa svenska tidningar, annars kommer min son inte bara sticka ut med en väldigt i:ig bohuslänsk dialekt, utan också prata 90-talska! Hjälp....! Jag som av min syrra också alltid har blivit "beskyld" för att ibland prata som i en film från 40-talet... ;-)

JaCal said...

Lullun - haha - ja, de kommer skratta åt oss när vi kommer hem och pratar uråldrig svenska! Hihi - ja, om utgångsläget är att man låter som en film från 40-talet - då gäller det att stätta fart! *fniss*!