One of the Swedish families we know here has decided to move back to Sweden. It has been a long process but they (they are both Swedish, just like us) have finally made the decision. This is actually the first Swedes that I've known that decided to move back. I could see that my friend was happy about the decision, coming closer to family and friends and I was happy for her.
I was waiting for my own reaction... would I feel like... moving back too? Would I be... envious? Or how would I feel? And I was happy when I felt... content... I wasn't envious, I didn't feel confused. I'm so happy for them, now getting to live in the most beautiful city in the world, Stockholm. But I felt like this is my home (for now, who knows in 5 or 10 or 15 years, but then who knows anything about what's going on then) and this is my every day life.
Of course I'm going to miss them so much, and their adorable little daughter, but it was the right decision for them without doubt.
And besides... I'm going back and forth to Sweden all the time these days... Next Saturday I'm off for a 10 day trip again. So I'm getting my dose of Stockholm.
And flying.
6 comments:
Det blir säkert bra för din vän att flytta tillbaka. För oss känns detta ännu lite tidigt att tänka på då vi bara varit här i drygt 1.5 år. En sådan här stor flytt känner vi kräver att man stannar längre än så. Just nu trivs jag mycket bra här och känner ingen direkt längtan till att flytta hem. Hur det blir i framtiden vet jag inte. Vi har märkt att det är så svårt att försöka plannera allt för långt framöver så vi tar ett år i taget eller två numer. Som vanligt finns det både fördelar och nackdelar. Jag tror att man får ställa in sig på att första året i Sverige kommer att bli jobbigt. Den omvända kulturshocken är jobbig att gå igenom. Du har turen som får njuta av Stockholm många gånger per år även om självklart resorna till och från är jobbiga. Det är tråkigt när en vän flyttar men förhoppningsvis håller ni kontakten även framöver.
Alltid tråkigt att "mista" en vän, men det verkar ju verkligen som om det är rätt beslut för dem. Men helt ärligt; det verkar som om du får resa väldigt mycket fram och tilbaka över Atlanten. Är det inte lite jobbigt också. Själv hade jag 6 seror till Europa förra året och det tyckte jag helt klart var för mycket. För mycket flygtid helt enkelt, även om jag njöt av stora drag de gånger jag också kunde passa på och möta familj och vänner i Sverige! :-)
Ja det är klart att ni kommer att sakna era kompisar. Jag funderar också på hur det kommer att bli den dag vi vill flytta till Sverige. Det kommer nog att bli en stor omställning. USA och Sverige är väldigt lika i mångt och mycket men samtidigt väldigt olika. Nu är det ju inte aktuellt för oss heller att ens tänka på att flytta till Svedala än.
Ja, jösses vad jag har gått igenom det där ofta, att förlora vänner som flyttar hem. Det är tungt. Det ska bli spännande att höra vad dom tycker när dom väl flyttat hem. Vad jag har förstått är det inte helt lätt, men det här var säkert rätt beslut så vi ska hoppas att det går så smärtfritt det bara kan.
Nej, jag kan inte säga att jag heller vill flytta hem...Trivs så bra med det liv jag har här. Och en härlig sthlms-dos får jag ju varje sommar och varannan jul!
Ja, det är ju det eviga dilemmat - vart ska man ta vägen? Jag tror att många känner sig som nomader, man planterar sina rötter lite här och var under en längre eller en kortare tid, men kan inte tänka sig att kalla ett enda ställe för sitt hem för resten av sitt liv.
Va kul att dina vänner har fattat ett beslut (för gudarna ska veta att det kan ta flera år innan man vågar ta steget:)) och att de är glada och nöjda. Som du säger: stockholm är en underbar stad, jag skulle inte direkt protestera om jag var "tvungen" att flytta dit:)
Men jag förstår att du kommer att sakna dem.
Desiree - ja, jag är glad för deras skull - det är nog rätt beslut, om än svårt. Tror det kommer gå bra för dem - de är väldigt redo.
Lullun - jo, visst är det det. Det är både en förmån som utlandssvensk att få sig en dos Sverige regelbundet (botar hemlängtar big time- haha) - men tufft att resa från barnen och vara på resandes fot. Fattar inte hur de som reser jämt orkar...
Fröken Fräken - ja, det är nog mer olika än man tror - framförallt när man kommer "hem". Här är man liksom inställd på att det ska vara annorluna - men man ändrar sig och sitt beteende långsamt och när man kommer tillbaka är det inte alls längre som man "trodde".
Annika - ja, du verkar verkligen haft många separationer. Vi är färre här - och det är faktiskt första gången på alla dessa år. Ja, en dos på sommaren om den är rejäl räcker länge! ;-)
Cecilia - ja, och det är ju inte nödvändigtvis något "dåligt" - att vara lite nomad - förutsatt att man gillar och trivs med det själv. När man har en egen liten familj blir det ju också, i alla fall för mig, att det är mer påtagligt att "hemma" är där familjen är. Men det är klart - det är ju en fördel om det inte är någonstans där det bara är mörkt och kallt och trist... hm... trivs nog ganska bra jag med! ;-) Jag är glad att "flytta hem" för vår del skulle innebära mitt älskade Stockholm.
Post a Comment