Monday, October 08, 2007

I love trains!

I used to "interrail" in Europe as a teenager. Not a really advanced "interrailer", I always had a specific goal, but moved around Europe by train. The longest trip Stockholm-Malaga (remember M?). Those were the days... I like going by train - you see a lot and your soul has time to follow.

I just read an article reminding me about my American train experiences. I have taken the train from Chicago to Washington DC. But the longest trip I've taken in the US is from Chicago to Phoenix, through Dallas (where I stayed for a couple of days). From Phoenix I took a bus to Flagstaff, where we rented a car and drove up to Grand Canyon. Then we took the train back from Flagstaff to Chicago. That 's a looong trip.

Well, actually, the distance (the "track distance" between Chicago-Dallas-Phoenix is actually almost the distance between Stockholm and Malaga.

It sure was a great adventure! Too bad it was way before the age of the digital camera... I hardly have any pictures from that long trip.

If you have the time and are adventurous, this sure is a fun way to go around the US. The train system is not as advanced as the European (where you can go almost anywhere by train), but you can see some great things from an Amtrak train! You just have to be prepared to sit on the same time for very, very long time.


(Picture from Amtrak.com)

8 comments:

Fia said...

Ja, jag tror det kommer att dröja väldans länge innan jag åker tåg här i USA igen. Jag tog med mig min extramama och åkte tåg från Atlanta till New Orleans för några år sedan. Det tar ca 8 timmar att köra bil mellan de båda städerna. Det tog 11.5 timmar med tåg. Har aldrig sett så mycket kudzu och träskmark som den dagen. Det kändes som om tåget stod still mer än det rörde på sig...

Desiree said...

Coolt men jag har som sagt hört fler än Fia säga att man får räkna med att ha mycket tid på sig för tågen är oftast försenade eller tuffar på i extremt långsam takt. Eftersom semesterdagar är hårdvaluta här så är man lite rädd om dem. Men det skulle vara kul att någon gång prova på att åka tåg här. Jag tror säkert att man får se massor som man inte får se då man för det mesta åker motorväg.

JaCal said...

Fia - haha - ja det går låååångsamt ibland. Det är inte avstånden som gör att det tar tid... och på många ställen har de ju enkeltåg så tåget väntar hur länge som helst på mötande trafik. Vi åkte inte genom träskmarker men genom öknen i Arizona och andra fantastiska natur upplevelser - ställen jag aldrig sett om jag inte åkt tåg. Fast kan ju lungt säga att just sträckan genom Midwest inte var någon jätteuppevelse... cornfields, cornfields and more cornfields!

Desiree - ja, man måste ha TID och inte behöva passa tider och en extra kudde att sitta på haha! Det är många pensionärer som åker. Jag var 22 och var bland de yngsta på hela tåget... ;-)

Isle Dance said...

What a fantastic reminder! I like how you describe how it gives the soul time to follow. :) So true.

Annika said...

jag har bara tagit tåget fr DC till NYC och CT x-antal ggr...Det har alltid varit i tid, aldrig strulat. Tycker om att åka Amtrak.
Skulle jättegärna åka mer tåg här i US. Det lär gå ngn berömd tågrutt i norra USA/canada fr kust till kust. DEN vore en upplevelse!

Petchie75 said...

Jag älskar också tåg och har rest mycket i Europa med tåg. Den längsta resan var med min mamma, min bästa kompis och hennes mamma - vi firade våra 25- resp 50-års dagar med en resa till Amalfikusten i Italien. Vi tog tåget dit från Köpenhamn till Neapel - för att "känna avståndet"! Jättekul och mysigt att sova på tåg, även om vi inte ens hade liggvagn har jag för mig!
Nuförtiden är det nästan dyrare att åka tåg än flyga i Europa så det var länge sedan jag tog tåget...

Desiree said...

Jag skulle gärna prova på någon av dessa sträckor. Här är två artiklar från DN som är värda att läsa för den som söker tågupplevelser i USA.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=228&a=700921

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=228&a=611978

Anonymous said...

Kul att du tog upp det har med att aka tag. Maken skickade mej lanken fran Dn och pratade sa om alla fina bilder. Jag brukar ofta ta taget da jag aker med dottern eller nagon vannina ner till SF istallet for att ta bilen. Specillet om nagon fran Sverige kommer och halsar pa , for de blir mer som en resa da man tar taget. Sedan har man tid att umgas da man aker tag.
Har tankt ta sonen med tag till Reno eller Sf i mitten pa Novembr da han ar ledig en vecka fran skolan.